Jag är just nu riktigt nojig över plötslig spädbarnsdöd. Läste att det är vanligast i åldern 2-4 månader. Det är ju precis nu! När Nelly sover springer jag och kollar med jämna mellanrum. I morse gjorde jag alla klassiska sakerna. Först tittade jag... såg ingen andning... då la jag handen försiktigt på hennes bröst... tyckte inte jag kände något.... Då petade jag på henne! Men ungen rör sig inte!!! Jag håller fingret under näsan... Känner kanske en svag värme... Men nu är jag så nojig att jag lutar mig över, jättenära. Där! Äntligen hör jag ljudet av andetag!!!
Efteråt kan jag inte annat än skaka på huvudet litegrann. Men samtidigt måste jag kolla henne, för tänk om... hemska tanke...
Nu kollade jag henne precis igen. Hon fladdrade till med ögonlocken. Bra där, gumman!!
Kram E.
1 kommentar:
Jag brukade blåsa på Agnes, då brukade jag få en grimas till svar, en sovgrimas! Ines kollade jag inte så ofta, hann liksom inte med det!
Krama och blås på Nelly från oss!
Skicka en kommentar