Sista dagen i Luleå

Igårkväll ville Nelly inte somna! Verkligen inte!! Som hon skrek! Jag satt och vaggade henne tills hon somnade, men så fort jag la henne i hennes säng skrek hon. Sedan la jag mig i min säng med henne på armen tätt mot mig och då somnade hon. Så kan jag inte sova så jag försökte snirkla mig bort en bit... då skrek hon. Nytt försök... tätt, tätt ihop. Gunga, gunga. Till slut somnar hon om och då vågar jag inte röra mig ur fläcken! Så låg vi i drygt tre timmar innan det var amningsdax. Min arm är i detta läge i en onaturlig vinkel så jag var rätt mör i kroppen. Som tur var kunde jag flytta mig en bit bort och sträcka ut mig efter amningen. Befrielse!! :)

Imorgon flyger vi hemåt. Det känns så klart lite ledsamt och som alltid vet jag att det är mitt "fel" som bosatt mig så långt bort...

Men hos mormor sover Nelly sött...

Nästa gång vi hörs är jag nog i min källare igen.

Kram E.