Att vara mamma är inte alltid så lätt... och ändå blev det tre stycken. Hur tänkte jag då? ;) Idag vill jag skriva av mig detta om den i mitten:
Alex är fantastiskt fantasifull och påhittig. Säkert jätterolig att vara med och man måste ju uppmuntra denna kreativitet! MEN när han kommer på sina idéer så blir allt så stort!! En höna av en fjäder, en storm i ett vattenglas osv… Jag behöver nog ge ett dagsfärskt exempel:
Alex och kompis ska göra instrument. Det blir en trumma av något slag och en maracas med ris. Gulligt och fint hittills. Ja, nu ska man ju då spela med dessa. Självklart!! Men då måste man ha publik! Japp! Det ska då vara folk som åker förbi på gatan. De kanske t.o.m. skänker en slant om Alex och kompis spelar tillräckligt bra. Kul idé! Lite charmigt och företagsamt på något vis. Nu börjar då framplockandet! Och det är nog detta jag blir mest trött på.
Jag är med Nelly och ser inte allt som händer. Alex och kompis går upp på vinden och drar ner en TV-möbel på hjul! Inte jättestor men tung och de får slita för att ta ner den. En plastpall och en liten trästol (fint målad doppresent) från Alex rum. En liten elgitarr. Jag upptäcker och anser väl inte att det är helt lämpligt att dra ut TV-möbeln och trästolen ut i snön på vägen. Alex blir sur. De har ju slitit så med TV-möbeln framförallt!! Skulle de ha frågat så hade jag talat om detta innan och de hade sluppit slita så! Nu ska den upp igen. Går inte bra alls. Nedför är alltid lättare. Slutar som vanligt med att vi vuxna får bära upp den senare. Vad ska de då ha som bord??? Finns ett gult plastbord med en gammal dator på i Alex rum. Datorn ska lyftas ner (gammal Imac = TUNG!). Jag måste hjälpa igen.
Så, nu ska allt ut.
Jag hoppas att allt kommer in också… och lite längre in än bara innanför dörren, tack.
Jag känner mig alltid som den tråkigaste av alla mammor! Men det har på något vis blivit mitt uppdrag i livet. Någon måste agera bromskloss.
Om jag inte gör det, vad händer då?
Jo, i detta fallet blir saker förstörda. (Ibland kan idéerna bara vara rent farliga för liv och lem!) Det hamnar ständigt verktyg och saker ute. Det är roligt att plocka fram och skittråkigt att plocka in. Och vet vi inte ens om att de tagit ut grejer så…I snö och regn blir många grejer förstörda. Detta som dras ner från vinden bärs sällan upp. Saker som tillverkas av mjölkpaket och liknande ligger och skräpar (ja, det blir ju så till slut) i soffan, köket, hallen, över hela huset. Detta leder till tjat från oss vuxna. Alex är just nu i den åldern att han blir JÄTTEARG direkt. Han skriker och smäller i dörrar. Ofta orkar man inte ens ta striden, utan det är bättre att hindra den från att överhuvudtaget uppstå. Genom att vara den tråkigaste av alla mammor som bara säger nej…
3 kommentarer:
Ta det lugnt, det går över,om 15-20 år kanske du har lite nytta av dom eller också sitter du ensam och funderar över om dom har det jobbigt med sina barn.
Kram pappa.
Ha ha ha ha ha, förlåt att jag skrattar men jag känner igen värt enda ord!!!!! Jag vet precis hur det kan vara när barnens kreativa anda slår till med full kraft. Allt ska plockas fram, klippas med, limmas ihop och sedan... ligger resterna kvar i en enda härlig röra för mamman och pappan att ta hand om.
Tyvärr så ingår det i vårat uppdrag som föräldrar att säga nej och tjata och det kommer barnen själva bli varse den dagen de får egna barn.
Kram Linda
Ja, jag kan bara säga kämpa på! Du gör helt rätt och jag förstår dig PRECIS. Till slut har man faktiskt nytta av dem några år innan de flyttar. Fredrik har skottat åt oss i veckan, guld värt! Sen flyttar dom och det blir alldelens tomt och tyst och då saknar man dom oändligt mycket. Det är inte lätt att vara förälder men det ingår i "jobbet" att sätta gränser så det inte helst spårar ur. Kraaam!
Skicka en kommentar