Familjen Hultgren hälsar dig välkommen!

Vi hoppas att du ska trivas hos oss.


tisdag 26 januari 2010

Mitt längsta inlägg någonsin?

Jag har varit med om något två gånger på kort tid nu som jag har upptäckt stör mig väldigt mycket. Det är inte mycket som jag stör mig på, men detta är grejer jag inte kan släppa riktigt och därför får jag nu inse att det stör mig uppenbarligen! Jag ska berätta så kort jag kan:

Tillfälle 1:

Jag är på Åhlens. Jag handlar lite grejer och fyndar på halva reapriset. Bl.a. ett par strumpor till mig själv… tror jag. De har kostat 99 kr och är nu på halva reapriset… tror jag. De ligger nämligen bland massa andra reastrumpor. När jag betalat tycker jag att det blev lite mer än jag trott. Jag kollar kvittot medan jag går och upptäcker att de där strumporna inte var på rea i alla fall. Eftersom jag måste hålla igen på pengarna så vänder jag om för att ångra mitt köp. Jag förklarar i kassan och säger att jag vill lämna tillbaka dem. Ska jag ta fram kortet igen eller är det lättare om jag tar pengar? frågar jag. Hon i kassan svarar: ” Det spelar inte roll… eller… det är väl lika jobbigt vilket som.”

Tillfälle 2:

Jag ska vaccinera Alex. Jag har helt missuppfattat att jag ska hämta honom i klassrummet, utan tror att jag ska möta upp honom hos skolsyster. När jag satt mig där och tagit av Nelly overall och allt så får jag reda på min miss. Skolsyster föreslår att jag ska ringa till skolan och jag gör det. Pratar med en personal (en gammal fröken till Alex) på en annan avdelning. Hon ber mig återkomma då Alex personal inte är på plats. Jag förklarar mitt problem och ber henne om hjälp att bara skicka upp Alex till skolsyster. Han kan gå själv. Hon är ensam med många barn och kan inte gå ifrån. Då hittar hon en annan personal som hon pratar med. Sedan meddelar hon mig att: - ” M. får avbryta sin rast för att leta reda på Alex.”

Förstår ni vad jag stör mig på? Båda personerna hjälper mig, men måste tala om hur jobbigt detta är! Varför? Den där lilla kommentaren… lika jobbigt… och… hon får avbryta sin rast. Varför? Till vilken nytta?

Till saken hör också att personalen M. följde Alex ända till skolsyster. Jag sa att det inte hade behövts och att det var väldigt snällt men HON tyckte inte det var någon grej alls. Bara kul att få träffa Nelly och prata lite med Alex på vägen upp. Från henne kom inte ett ord om att hon fick avbryta sin rast. Hon var bara jättegullig!

Sånt här kan jag alltså inte släppa. Varför måste vissa människor tala om hur besvärligt det är. Speciellt en som står i kassan på Åhlens… det är väl ett serviceyrke om något??

Så, nu när jag skrivit av mig kanske jag kan släppa det! J


2 kommentarer:

Gilla Yoga sa...

Jag håller med dig helt!
Sådana kommentarer från servicemänniskor är så tröttsamma. Det är ju en del i deras yrke. Jag skulle också stört mig på det efteråt =)

Och det andra... om man nu tänker hjälpa till så tycker jag att man gör det och sedan håller tyst, inga sådana kommentarer. I såfall är det ju bättre att man från början säger att man inte kan hjälpa till alls.

Så, ni valde vaccination till slut i allafall... =)
Kram Linda

Thomas sa...

Hmm folk, så trött man blir! Men M var ju trevlig i alla fall...

Puss T