Familjen Hultgren hälsar dig välkommen!

Vi hoppas att du ska trivas hos oss.


onsdag 16 december 2009

Dramatik!


Idag blev det en dramatisk morgon i det Hultgrenska residenset!

Det började med att Thomas väckte mig kl.6. Han satt då på sängkanten och kunde inte röra sig. När han hade sträckt sig efter väckarklockan hade något hänt och han hade fått nackspärr. Det var inte en liten variant. När han rörde sig gjorde det så ont att han blev alldeles kall och han höll på att spy. Så jag fick hämta en hink och med den som säkerhet lyckades han ta sig ner i soffan. Men så fort han råkade komma i ett visst läge så ramlade han nästan omkull av smärtan. Jag vet att män (även Thomas) kan bli fasligt ynkliga alldeles i onödan, men den här gången var det illa.

Jag kunde inte göra så mycket annat att än värma en vetekanin och serva med ipren och frukost. Och försöka vara lite uppmuntrande och gullig emellanåt.

Efter att ha fått iväg Max och Alex så åt vi frukost i vardagsrummet med Nelly bredvid i babysittern. Hon är halvnöjd så jag ger henne nappen. Plötsligt börjar hon skrika och när jag tittar dit har hon tryckt in nappen på sned. Den sitter liksom fast halvvägs in och skaver rakt upp i gommen. Jag får ut den, men hon har jätteont!! Lilla gumman skriker helt förtvivlat. När hon gapar ser jag att det blöder lite i gommen. Nappen tröstar så klart inte. Den gör ju ont! Jag försöker amma och det kanske hjälper lite. Det är mjukare än napp och mjölken kanske lindrar något.

Till slut blir det bättre och hon snyftar lite ynkligt en stund. Nu sover hon och allt verkar OK.

Det här är något av en déja vu, eftersom Max också satte nappen på tvären precis så där. Han skulle sova och låg och skrek och bökade när nappen plötsligt satt fast. Han hade samma sorts napp, men storleken större. Så antingen var han äldre eller bara större i munnen. Men det kanske är dags att byta upp en storlek till Nelly nu... Eller byta sort... Alex hade en annan modell på napp och var aldrig med om detta traumatiska! Tur eller nappmodell??

Traumatiskt, förresten?!... mest för mig antagligen!

Nappen!!

Så...det var min morgon! Händelserikt.. och allt innan klockan ens var nio! Hur var din morgon? ;)
Kram E.


2 kommentarer:

Hansinga sa...

Och hur är det med Thomas nu då.
Kram Pappa.

Elisabeth sa...

Lite stel, men han rör på sig i alla fall!
Kram E.