Olyckan!

Här händer det grejer! Historien så kortfattad som möjligt:

Klockan är efter fem. Jag och barnen är hemma, Thomas ute med kunder. Efter maten vill Alex cykla till en kompis. OK, säger jag. Du ska vara hemma halv sju. Han sticker iväg. Jag försöker få Nelly att sova en stund. Då kommer Alex hem och gråter så förtvivlat att det inte är någon tvekan om att det hänt något alldeles extra hemskt! En granne är med och har skjutsat hem honom. Alex har ramlat med cykeln. Han har tre sår på knät. Ett är riktigt djupt. Blodet rinner längs benet.

Jag tycker sånt här är så svårt! Hur illa är det och vad ska jag göra?! Men vi ringer Thomas, hämtar upp honom och åker till jourcentralen. Jourcentralen är ett trevligt påhitt! Lugnt och fräscht med jättetrevliga människor som tar hand om oss direkt på bästa sätt. Akuten hade nog varit ett sämre alternativ. Brukar ju mest innebära väntan. Jag och Nelly väntar visserligen i väntrummet medan Thomas är med Alex, men det finns leksaker så vi har det bra. Läkaren plockar smågrus med pincett och Alex är så duktig. Det blir 4 stygn. 3 i ett sår och 1 i ett annat. Och så en stelkrampsspruta som grädde på moset! Alex är riktigt rädd för sprutor och smärta men ikväll är han fantastisk!

Nu är vi hemma. Det gör nog lite ont i såren och värre blir det väl när bedövningen släpper helt. Vi kanske måste byta plåster redan ikväll... det har blött igenom en del. Men det värsta är över och imorgon får han vara hemma och ta det lugnt med oss tjejer.