Deppigt...

...på brevlådan idag låg ett brev från Försäkringskassan. De godkänner inte min sjukskrivning och vill jag inte förlora min sjukpenning så är det bara att börja jobba igen.

Det känns tungt...

Thomas försöker uppmuntra mig med att det bara är 10 veckor kvar och att jag får väl bara stanna hemma när det inte går längre. Pengar är inte allt... Nä, det är inte pengarna som kommer att hindra mig i första hand, även om det så klart blir tufft med karensdag. Nä, det är samvetet. Samma samvete som kommer att tvinga mig till jobbet de dagar då jag kanske borde stanna hemma också. Kort sagt, Försäkringskassans beslut kommer att få mig må sämre både fysiskt och psykiskt.

Just nu känns det jättetrist och tårarna bara trillar så fort jag tänker på det. Det känns så hopplöst... Mitt motto "Det löser sig alltid" funkar inte riktigt just nu.

Jag mådde ju så mycket bättre ett tag... :(
/ E.