Puh, vilken vecka.... Jag var ju tvungen att börja jobba heltid för att inte förlora min sjukpenning efter avslaget och har jobbat alla dagar denna veckan. Nu är det bara fredag kvar och jag ska fixa den med har jag bestämt, trots skallebank. Sedan är det ju LOV!
Jag har precis manat på Max så han gör sig klar. Han gillar nämligen inte att vi går och lägger oss samtidigt. Han vill ju inte vara vaken sist. Och jag ska krypa till kojs när som helst tänkte jag. Dessutom har han väckt oss flera nätter i rad. Han ska på toa, kan inte sova, drömmer mardrömmar osv... En natt kom han och kröp ner hos oss... liiite för lång kille för det. Det är som att ha en bebis igen (fast fem ggr så stor)! Och det hade jag tänkt skulle dröja några månader... Vi har bett om skärpning. Det tar lite på orken att bli väckt varje natt... av en 12-åring!
På jobbet går det verkligen upp och ner. Denna veckan var lugnare, förra hade jag en elev som bestämt sig för att göra livet extra surt för både mig och honom själv. Det var ärligt talat lite motigt att ta sig dit ett tag. Men idag var en väldigt trevlig dag. Vädret var strålande och vi var ute en dryg timme mitt på dagen. Härligt! I morgon är det fredagsfika och bara det känns ju bra! :)
Angående min sjukskrivning så har jag hittat en lösning! Nu när det bara är lite drygt 4 månader till att jag ska börja plocka ut föräldrapenning så får jag gå ner i arbetstid UTAN att det påverkar min framtida föräldrapenning. Den räknas på 100 % även om jag jobbar 80 % de sista månaderna. Så då gör jag ju det! Jobbar 80 % alltså. Så jag är ledig en dag i veckan även framöver, onsdag så klart. Min vilodag är tillbaka!! :)
Ja, det är väl så här livet ska vara...lite upp och lite ner. Så man känner att man lever! Det vore väl synd om man inte märkte av livet alls...
Godnattkramar!
E.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar